Brädgården

Det var inte bara barnfamiljens behov av lata dagar på stranden som skulle lösas. Det fanns ett starkt surfintresse vilket skulle spela en nyckelroll i utformningen av den skånska beachvillan som inspirerats av amerikansk modernism från femtiotalet.

Med stänk av Kaliforniens strandliv sträcker det vita sommarhuset ut sig. Om det inte vore för doften av vresrosor kunde scenen vara som hämtad från det amerikanska surfparadiset. Men i stället är det den svenska västkustens horisont som den generösa glasfasaden öppnar sig mot. På andra sidan stengärdsgården strövar korna bland strandnejlikorna. Utsikten mot havet är magnifik. Så har också arkitekterna på WRB (numera uppdelad i Arkitektstudio Widjedal Racki och Byggfenomen) skräddarsytt huset för platsen i nära samarbete med den beställande familjen. Resultatet är enkelt, djärvt och horisontalt, i självklart samspel med det vidsträckta landskapet. Fast uppdraget har varit mer specifikt än så. Det är inte bara barnfamiljens behov av vila och rekreation som ska tillgodoses. I familjen finns ett starkt surfintresse, vilket spelat en nyckelroll för husets utformning. – Både programmatiskt och praktiskt har vi anpassat huset efter det. Platsen är verkligen hav och strand, med mycket beach-känsla, vilket passar familjen som tycker om att resa och leva ett surf- och strandliv, säger arkitekt Håkan Widjedal. Såväl estetiskt som funktionellt är huset byggt kring surfingtemat. Vid entrén finns ett specialritat ställ för brädorna, synliga även från insidan genom den glasade väggen. På samma sätt finns i andra änden av den passage som binder ihop husets mer privata del, ett solskyddat utrymme för seglen utanför sovrummets glasvägg. På kvällen lyses brädor och segel upp, och bildar ett dekorativt blickfång i raffinerad dialog med arkitekturen. Just det strategiska bruket av synlinjer, den konsekventa hanteringen av ljus och material, och hänsynen till platsens förutsättningar är kännetecknande för WRB:s arbete. Så har deras projekt också uppmärksammats genom åren. År 2000 belönades Natasha Racki och Håkan Widjedal med Träpriset, medan Håkan Widjedal senare bland annat nominerats till Årets betongarkitekt 2011. Bland genomförda projekt finns en rad specialritade hus belägna i uppseendeväckande, natursköna miljöer. – Vi vill att huset ska bejaka platsen så mycket som möjligt. För oss blir huset ett redskap för att maximera nyttjandet av platsen och läget. Det ska öppna sig mot närmiljön och utsikten, och samtidigt bevara den privata sfären, säger Håkan Widjedal. Om de glasade fasaderna, de smäckra pelarna och uteplatsens utskjutande tak för tanken till en klassiker som Ludwig Mies van der Rohes Barcelonapaviljong finns referenserna även på annat håll. – Tillsammans med uppdragsgivarna arbetade vi mycket med inspirationsbilder innan vi började skissa på huset. Vi tittade på amerikansk modernism, nätta, vita hus från femtiotalet, så lätta i sitt uttryck att de tycks flyga. Det genomgående bruket av vitt, från fasadens träpanel till interiörens tak och väggar, förstärker känslan av rymd och lätthet. Ställd inför allrummets svepande utsikt, tycks gränsen mellan inne och ute upphävd. Köksdelens grova trägolv följer en linje som startar utanför entrén och löper hela vägen genom uteplatsen. I övrigt dominerar interiört betonggolvet, polerat lent som sammet, vilket på samma vis fortsätter tvärs genom glasväggen till utomhuskökets gjutna betongbänk. Matplatsens möbler av obehandlat trä, med stolar av danska designmästaren Hans J Wegner, fångar upp trägolvets känsla av värme och intimitet. – Det finns en närvaro i trä och betong som vi arbetar mycket med. Omsorgen om materialen, precisionen i detaljerna är det som gör huset exklusivt. De flesta hus i dag monteras med färdiga delar. Vi har samarbetat med en riktigt bra lokal byggfirma som byggt allt på plats, säger Håkan Widjedal.